Jag är alltid närvarande. Somliga sätter sin tilltro till mig. Andra inte. Hur jag förhåller mig till det kan vi lämna därhän. Men det är sant som man säger, man kan inte älska alla här i världen.
Se på kvinnan i skuggan under markisen, andra bordet från dörren. Hon har druckit sin tredje espresso på en halvtimme. Blicken flackar under hattbrättet. Då och då sneglar hon på sitt armbandsur med små briljanter runt urtavlan, i nästa stund uppåt gatan. Hon bär dimblå skinnhandskar. De matchar hennes dräkt med svarta passpoaler runt …
Vi mötte en ren på vägen. Det var jag som hade hyrt bilen på flygplatsen, och följaktligen jag som körde. När renen kom traskande mot oss, på vägrenen på vänster sida som en ordentlig fotgängare, saktade jag in lite. Vägen var tom, så jag svängde ut mot mitten av den. Karin och Ella plockade fram kameror i baksätet. Tess satt tyst bredvid mig. När renen var någon meter från bilen, sprang den plötsligt över vägen. Jag ställde mig på bromsen, svängde ut mot vägkanten, undvek med en hårsmån att göra …
Det är höst och solen är svedande kall, den äter mig, jag känner ljuset mot huden, i inälvorna, det tränger igenom hjärnbarken. Jag stiger upp nästan varje dag, besöker skafferiet, klassificerar konserver, knäckebrödet lägger jag på elementet för att hårdna. Rummet är krökt, mitt närande och tärande berör varann, debet och kredit delar sin kallsvett.
Jordkällaren är inte ljusimmun, potatisen från i förfjor är bara groddar, de ligger i bakhåll. Stövlarna blev kvar där, nu är jag nyfödd igen. Naglarna raspar mot korkmattan, eller om det är muslort som klibbar vid …
Som vanligt rekommenderar de skrivande läsarna i Nafs böcker till jul. Här finns tips om hårda paket som innehåller alla sorters upplevelser.
Sten Johansson rekommenderar:
Lina Wolff: Många människor dör som du. Bonniers 2009.
http://www.prispallen.se/article_detail2.asp?id=9100121762&idtype=ISBN
Årets debutant är Nafsare? I alla fall fick Lina Wolff fantastiskt positiva recensioner för sina lätt absurda, tänkvärda och roliga noveller. De gestaltar relationer där det skenbart onormala blir normalt (och kanske vice versa) och där människor vacklar mellan att söka efter något mera och att finna sig i livet som det är. Varje läsare verkar fästa sig vid …
Jag håller båda händerna runt plankan och slår igen och igen och igen. Barr, pinnar och myror flyger åt alla håll medan min planka plöjer en djup, klyvande fåra genom stacken för varje slag.
- Sluta nu, snälla.
Som en ynklig varelse står hon bredvid och vrider händerna.
- Snälla, nu räcker det. Jag tycker det räcker nu. Du, sluta. Göran – sluta.
Jag vill inte höra. Hon börjar dra i min tröja och skriker
- SLUTA!
- Men vad är det?
- Sluta, jag tror det räcker nu.
- Men det var ju du som ville ha …